Oj vilket dag. Solen lyser over Quito och terassen, nar jag kom upp till frukosten imorse mottes jag inte bara av en, inte av tva utan av hela tre fantastiska overraskningar i form av min kara Amanda, min kara Cyrina och min kara Adam. Jag och Amanda akte till kameraaffaren och fick stalande nyheter, jag far tillbaka min kamera imorgon! Efter det akte vi till second hand marknaden och slappte los shoppoholicarna inom oss.
Idag fyller volontar-Kevin ar och pa torsdag ar det inte bara min ledig dag utan ocksa St Patricks day.

Hur mar ni?
Nar jag kommer hem sa kommer jag komma hem som en ny manniska.
For sedan jag kom till Ecuador har jag borjat dricka svart kaffe, slutat vara radd for hojder och, tack vare Amanda PH borjat tycka att hundar ar sota.
Sa nar jag landar i STHLM kommer det vara som en annan Stina an den som stod dar for tva och en halv manad sedan.

Nej fy vilket tramsigt inlagg, jag ber om ursakt och onskar att jag kunde ge tillbaka de 2 minutrarna jag stal fran era liv!
Hej.
Som ni kanske vet var det en fet jordbavning utanfor Japan tidigare idag.
Om tre-fyra timmar kommer tsunamin som efterfoljde sla Galapagosoarna. Alla flyg till och fran oarna ar installda, batarna har evaukerats, manniskorna flyttas fran stranden och langst Ecuadors kust rader tsunamivarning.

Som ni kanske ocksa vet var varat huvudmal med denna Ecuadorresa en manads volontararbete pa just Galapagosoarna men nar vi var i Baños traffade vi en amerikansk tjej som precis kommit fran galapagos. Hon hade jobbat for samma organisation som vi skulle jobba for, bott pa samma o och till och med i samma familj. Hon berattade att det inte fanns nagonting att gora pa on, allt var dyrt, det fanns inga tursiter, inga jamnariga och familjen var obehaglig och laskig. Hon hade vaknat klockan fem pa morgonen av att pappan i familjen satt pa hennes sangkant och strok henne over kinden.
Efter denna information foljde tva dagar av grav beslutsangest, vi andrade oss tusen och ater tusen ganger, ena timmen ville vi till skoldpaddor, vit sand och vardfamilj, andra timmen kunde vi inte tanka oss nagot varre an att vara isolerade pa en lite o i en manad. Efter mycket velande bestamde vi oss tillslut for att inte aka utan istallet resa runt pa fastlandet en manad till och sen volontarjobba i Quito respektive Baños.

Jag kNu med facit i hand ar det kanske det basta beslutet vi tagit, vi har haft sa vansinnigt roligt langst kusten och min volontarmanad har i Quito ar galen pa ett bra satt. Och hade vi akt till Galapagos hade vi fortfarande varit kvar dar och invantat vagorna.