Nästa vecka firar jag ett år här i Trondheim. Tänkte ju egentligen inte stanna längre än tre månader och efter det tänkte jag ju egentligen åka hem efter sommaren. Meeeeeeen, livet har ju en tendens att te sig lite hur som helst och inte alltid i linje med det man planerat, som ni säkert vet. 
Nu är senaste budet att jag tar ett nytt beslut om hur länge jag blir kvar i november. Skulle jag bestämma det här på studs skulle jag mest troligt skriva livskontrakt på att bo här för sommaren har varit så himla rolig, så där att man glömmer bort att det blir november, mörkt och kallt även här. 
 
Solade benen samtidigt som det kom en stor båt alla skulle fota. 
 
 
Även om halva hjärtat som alltid är i Umeå tillsammans med nära och kära känns det bra att stanna här i höst, jag är inte riktigt klar med Trondheim och att lämna det nu vore att slänga bort allt jag jobbat för att bygga upp under året. Och det är ju dumt att inte ta vara på och skörda frukten från det man slitit med att så. 
Jag pratade med en av våra stammisar i veckan om det jobbiga i att ha livet på två ställen. Jag vill ju tillbaka till Umeå men för varje dag jag stannar här blir tanken på att lämna allt och alla bara jobbigare och jobbigare. Jag skaffar mig mer här samtidigt som allt där hemma flyter på i riktningar jag inte hinner med att följa upp, de utvecklas och jag utvecklas. Jaja, det blir nog bra vad som än kommer. 
 
Fina jag saknar från Umeå!

Numera kan jag titulera mig Master of Vaktlistan på jobbet. Att lägga schema är ungefär som att lägga ett pussel utan bild på locket men med massa bitar som inte passar ihop med varandra. Men ändå ganska roligt, framför allt eftersom jag kan bestämma över min egen ledighet och kan åka upp till Älsbyn för att fira morfar med den hetsigaste delen av släkten i mitten av september. :) Det blir bra!
 
Som några kanske vet är jag för tillfället hemlös, eller mellan två boenden så att säga. Men ni behöver inte oroa er, jag sover varken på en parkbänk eller under Gamle Bybrua. För tillfället sitter jag i Josefins rum där jag sovit i två nätter och imorgon flyttar jag tillbaka till Ida igen. I måndags pratade vi om att det var jobbigt i våras när Ida hade besök av en vän en hel vecka. Jag sa "ja men en vecka är ganska brutalt, vem sover så länge hos någon?" varpå hon gav mig en väldigt menande blick och frågade hur länge jag egentligen hade stannat här. "....eeh... åtta dagar....." men det går bra, jag bjuder på finfrukostar, diskar undan och flätar hår som hyra, win-win situation. 
Det jobbiga med att vara rumlös är att man har grejer 1. överallt och 2. ingenstans men på söndag flyttar jag tillbaka i samma gamla lägenhet igen men (ytterligare) ett annat rum. 
 
Hmm... vad mer kan jag berätta... vad vill ni veta?
Just det, behöver tips på hur man blir väck spända käkar? Har i typ två veckor haft jättespända käkar, what to do? KRAM
Just det #2: Efter 11 månader blev jag tillslut norrman även på pappret (vilket man egentligen ska fixa efter 6 månader men men) Mitt nya namn är Sturla-Silje Hååvardsdotter Bøyan. Nej då.