Vad jag har gjort det senaste dygnet undrar ni? Jo det ska jag minsann berätta för er, slå er ned på björnskinnsfällen framför den sprakande brasan så ska jag se in i era tindrande ögon och berätta med min djupaste stämma. I går gick jag och Ellis en promenad för att sedan göra det vi gör ganska ofta, sitta i varsin ända av soffan och surfa på olika surfredskap medan vi utbyter fåordiga meningar och spordatiskt utbrister något som är mer eller mindre intressant för allmänheten. Men lite nytta gjorde jag i alla fall genom att lära henne vad "livet på en pinne" betyder. Hon gick hem någon timme innan vi möttes upp utanför Starbucks. Leilas (min lägenhetssambo) kommentar var "va, ska ni ses i g e n?" På Starbucks fikade vi med Ellas smarta kollega Jenny och sen fick jag ångest för att vi stödde ett multinationellt företag, får försöka kompensera det på något sätt. 

Sen gick jag hem och såg på film med tre av mina sambos. Efter det sov jag inte i en, inte två, inte tre utan ungefär elva timmar. Vaknade precis innan natt blir till gryning med en igenslemmad hals, ömmande leder, värkande huvud och febersvettig kropp. Jag la ihop ett plus ett och konstaterade att jag var sjuk. Försökte förgäves att sova mig frisk några timmar till men ett lyckat resultat uteblev. Tyckte synd om mig själv ett tag innan jag slängde på mig kläder och gick på stan med Ida och Ella. Ida är från Spöland och har gått en årskurs under mig på både högstadiet och gymnasiet men vi har sällan bytt mer än ett par konstlade artighetsfraser. Tills vi flyttade till Trondheim utan kompisar och började hänga. Det visade sig att 1, Ida trott att jag hatade henne och 2, att vi kommer riktigt bra överrens. Så nu träffas vi ofta och pratar om livets viktgaste frågor: killar, jobbiga chefer, städning och kändisar.
När det inte fanns mer att göra utomhus bestämde vi oss att gå hem till mig och baka focaccia. I egenskap av att vara sjuk lämnade jag över ansvaret till Ella vilket blev en prövning för oss båda. Det är ju oftast (alltid) jag som bossar och styr med järnhand i köket (en egenskap jag tror jag ärvt från min kära moder) så att se Ella knåda degen på ett sätt jag inte skulle gjort blev minst sagt jobbigt. Men jag satte mig på mina händer, bet mig i tungan och andades djupt. Och det gick ju jättebra för både mina nerver och focaccian. 
Sen gick Ella till jobbet men Ida blev kvar så istället för att ligga ensam i sängen, tycka synd om mig själv och spela mobilspel tittade vi på Hunger Games. Kändes som att jag valde rätt i den frågan kan man säga. 
 
Nu känner jag mig lite bättre. Lederna värker fortfarande som på en pensionerad ballerina men jag tror att en liten naturdokumentär och ännu en elva-timmarsnatt gör susen. Och har jag fel ska jag tänka mig frisk.
Hoppas ni har det fint i Svea!
Här är en bild från när jag och Ella delade på hennes rum. Det var lite lite golvytan kan man säga